alicevictoriaa.blogg.se

Lördag morgon ringde våra klockor 5.30 vi skulle göra matsäck och packa in i bilen meningen var att vi skulle vara iväg klockan 06.00 för klockan så skulle vi komma till skydiven. Vi blev lite sena ut men sedan händer det som inte får hända bilen startar inte!! Panik haha Det verkar vara batteriet och vi kände detta händer ju inte. In i huset rusar Martina ut kommer hennes värdfamilj med sedan får vi igång bilen och gasar rejält de ger oss kortet med telefon nummer så om bilen dör igen så får vi hjälp oavsett var vi står i landet. Men sedan var vi allafall iväg drygt eh halvtimme försent och jag tror att det stod att det skulle ta 2,5 timme till Motueka drygt 17 mil var det men anledningen att det tar så lång tid är ju att de byggt vägarna runt bergen så man får ju köra i typ 40 och det är sådana kurvor så att man nästan gör ett full varv tillbaka. Men ojoj vad vackert det är, Nya Zeeland får mig att tappa andan har aldrig sett något vackrare. Hur mycket jag en försöker föklara eller hur många bilder jag en tar så är det inte ens i närheten av det man ser och upplever när man befinner sig här! Sydön är ju mest natur det bor ju inte lika många där som på nordön. Dessa kullar och berg man kan se och i mellan det turkosa vattnet det är helt magiskt.

Vi kom allafall fram till Motueka 8.30 vet inte alls hur vi lyckades men så blev det. Det första vi gjorde var att leta upp var skydiven var och när vi fick se planet och dessa skylltar så växte paniken i oss båda. Jag skrek till och med ta mig härifrån köööör! Vi åkte tillbaka in till den lilla staden och gick på toa och åt av våran matsäck innan vi körde tillbaka så vi kunde vara där vid 9. Men så fort vi klev in geno dörrarna och möttes av tjejen som skulle förklara allt för oss så blev jag hur lugn som helst. Hela miljön kändes lugn proffsig och man kände att här vet dem vad de håller på med. Vi fick börja med att fylla i ett papper med namn, adress kontaktnr och lite annat smått och gott. Sedan fick vi gå upp på en våg innan vi fick gå in i ett rum och titta på en prestentationsvideo hur allt gick till så vi kunde välja höjd och sånt. Vi var väl cirkus 9 där som skulle hoppa och alla valde 16.500 ft alltså det högsta hoppet! Då fick vi lite mer information för när man åker så högt upp måste man ha syrgas en bit så vi var tvungna att skriva på ett nytt papper. Man fick även välja om man ville ha sin egen kameraman så man kunde ha en video och kort med sig hem och man fick även välja vilken slags musik man gillade till videon. Sedan var det dags för första gruppen på 3, jag och Martina skulle inte hoppa förrens tredje omgången så vi satt och tittade när de andra hoppade och skrev på våra händer sen njöt vi bara av det härliga vädret.
Sen ropade de upp våra namn och der var dags att klä på sig all utrustning sparkdräkt och själva selen som skulle göra att jag inte föll rakt ner mot marken haha! Sedan kom kamera killen och vi spelade in det första i videon allt gick väldigt snabbt sedan kom han som jag skulle hoppa med och det kändes väldigt tryggt han hade varit med ett tag. Han förklarade vad som skulle hända och hur jag skulle hänga ut från planet innan vi hoppade med benen under kanten armarna skulle läggas i kors över bröstet och huvudet bak. Först när kan klappar på mitt huvud får jag sträcka ut armarna. Vi går sedan mor planet och han håller då i mig i selen för från och med nu är vi ett team. Det jag ser när jag kommer dit är att alla redan sitter i planet men jag tänker inte så mycket på det utan han hoppar in och säger åt mig att hoppa upp i hans knä haha ja varför inte! Dörren stängs och vi ska börja våran 20 minuters färd upp till rätt höjd. Under tiden jobbar alla killar med att spänna fast oss så vi ska sitta ihop det är då jag upptäcker och säger till Martina fan jag sitter vid dörren jag kommer vara först ut!!! 

 

Under hela färden så filmar våra kamera killar oss och jag måste säga att jag är faktiskt lugn och ner måste jag ändå för när man väl är där så går det inte att ångra sig alla måste ut haha. När vi nästan är på rätt så säger han jag ska hoppa med att kamera killen måste ut först men han kommer inte förbi oss utan vi kommer vända oss ut med benen så att han kan komma ut. Dörren öppnas och jag vet inte vad jag tänker i det ögonblicket, tror jag mest tänker mest nu kör vi. Jag sitter inte bara bara på kanten jag hänger utanför planet och min kameraman hoppar allt händer jäkligt snabbt killen bakom mig placerar mina händer över bröstet och sen gungar han tre gånger sedan kastar vi oss ut. På videon kan man se att jag sparkar med benen för i det ögonblicket är det som att åka Balder men tusen gånger värre och jag tänker herrejävlar. Sen när vi har vårat fritt fall i nästan 1 minut så allt så konstigt. Vi faller alltså i 200 km/h det är väldigt speciellt men en fantastisk känsla. Sen drar han och fallskärmen kommer ut och vi åker upp igen med en jäkla fart man är inte alls beredd. Allt satt så jävla tajt med remmarna över bröstet på mig så när fallskärmen är ute så kan jag inte andas alls utan i panik får han släppa lite på dem :) efter det kan man bara segla och det är en fantastisk utsikt så underbart. Att se naturen uppefrån på det sättet är helt galet skoj! 5 minuter tog det ner och det var helt fantastisk upplevelse. Jag trodde aldrig att jag skulle vara den personen som slängde mig ut från ett plan men jag ångrar det inte en sekund. Coolaste jag någonsin gjort och tycker verkligen alla ska pröva på. Kände mig fri och ostoppbar! 

Känns som det inte finns något jag inte klarar av och det är en fantastisk känsla. Nya Zeeland har ändrar mitt sätt att tänka, lockar fram andra sidor av mig som jag inte visste jag hade. Firade 4 månader i NZ med att göra en skydive med Martina kan inte bli bättre.